19 december – Julveden är huggen före Tomasmässa

Att hugga julveden före Tomasmäss får nog anses vara en klok sed. Vedhuggning var ju en allmän del av julbestyren långt fram i vår egen tid även om övriga julseder växlat över tid och rum. Veden måste först torka – därefter höggs den upp. Dagen, som infaller den 21 december är årets allra kortaste, cirka sex och en kvarts timme lång och det blev förstås tidigt skumt i vedboden och yxan kunde lätt slinta. Bäst var nog att ha dessa bestyr avklarade innan julfriden inträdde.

Veden avverkades alltså tidigare på året. I Vardagstryckets samlingar utgör kategorin ”Ekonomi Skog” ett femtontal hyllmeter. Åtskilligt av detta material är intressant och speglar sin egen tid på ett tydligt sätt. Skogsarbete var ju ett yrkesområde som i Sverige, fram till 1960-talet, sysselsatte en mycket stor del av den arbetsföra befolkningen. I samlingen finns mängder av informativa broschyrer och andra tryck som behandlar skogsarbetet i detalj. Som illustrationsmaterial har jag valt fyra tryck från en tid när det ännu inte förekom motorsågar i skogsarbetet och när man fortfarande drog fram virket till skogsvägarna med häst. Virket staplades sedan för torkning. Arbetet var hårt och skaderisken för huggare och körare var alltid stor och den framhålls också mycket tydligt i materialet där man kraftigt betonar vikten av säkra och effektiva yxor och andra verktyg.

1942

1947

Kanske undrar någon vad en ”Fritidshuggare” gjorde? Jo, de finns säkert ännu i dag om än försedda med andra hjälpmedel. På en yta där ”Heltidshuggare”, alltså ordinarie professionella huggare, hade avverkat skog, kunde en ”Fritidshuggare” rensa upp bland sly och stubbar och för sitt arbete – utan kostnad – få disponera den eldningsved som han kunde lösgöra.

1942

I dag bedrivs skogsarbetet med andra metoder. Att slitet i skogen är över och att olycksriskerna reducerats, det är bra. Men den sannolikt särpräglade manliga folkloren som frodats i skogshuggarhyddor och kring lägereldarna, den är också för alltid borta.

Julen var nog aldrig långt borta i vinterskogen. Julveden fyllde långsamt vedbodarna rutinmässigt under senhösten och klövs som vanligt till Tomasmäss.

1939

Det här inlägget postades i Vardagstryck och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.