Fröhandel 2

De flesta firmor benämns som fröhandel, men en del kombinerar handel med angränsande produkter såsom trädgårdsredskap, gödselmedel och medel mot ohyra. Selim Schenholms krut- och fröhandel i Visby sålde på samma gång sellerifrön och knallhattar. Eller som i M.P. Andersens  ”Växtkatalog” (1894) vilken innehåller ritningar till växthus.

Vad gör mannen inuti solrosen? Sprutmålar? På baksidan ges svaret, han använder Tjäders äkta insektspulver, som ”rätt användt dödar ovilkorligen all slags ohyra, såsom mal, loppor, löss, väggohyra, kackerlackor, flugor, mygg och dylika insekter, äfvensom myror”. (Tjäders fröhandel, Stockholm, katalog, 1891,1899 )

Apotek sålde också fröer, t ex Apotheket i Strängnäs. Några kvinnliga egenföretagare förekommer bland  fröförsäljarna;  Helena Kjellberg, Louise Carlbom, Thilda Stafverberg och Carolina Larson.

Politiker hade bisysslor även förr, som  exempelvis Herr landshöfding Axel Bergström vilken drev en potatisodlingsstation i Örebro.

Förutom fröhandlare finns det bland frökatalogerna också institutioner som Vimmerby fröklängningsanstalt och Ultuna experimentalfält, vilka gränsar till facket Lantbruk Frökontroll.

Före Eniro och Google maps var det brukligt att ange exakt adressbeskrivning, som t ex i Carl Bergvalls ”Kungörelse – Härmed tillkännagifves att nu hemkommit flere sorters goda rapskakor, linfrömjöl, jordnötkakaor m.m. och säljas billigt hos undertecknad. Lager och kontor äro i Doktor Almquists gård, snedt emot stora kyrkan. Jönköping i november 1884”. I likhet med annan affärsreklam så finns det också illustrationer av plantager och butiker.

Att ”Schneekopf är nutidens största jättesparris” förstår man eftersom den måste fraktas hem på vagn. ”Vid anläggandet af sparrisland, bör detsamma ligga öppet för södern och hafva lugn för nordanvinden; sängarna gräfvas 2 fot djupa, 2 alnar breda; matjorden lägges åt ena, den sämre jorden åt andra sidan.”

Klasskillnader vad gäller mat kan utläsas i ”Om odling af stor sparris” från Öhman, Johan, (Stockholm) Pris-courant, 1865 : ”Denna sparrissort fann jag 1814; den hade då endast utseende af ett grässtrå. Jag planterade några plantor häraf i god trädgrådsjord, som sedan den tiden, geom förnyad frösådd och 50 års kultur, vunnit i synnerhet de senare åren, och uppnått en ovanlig storlek, till och med af 24 lod pr stycket. ”Den är mycket givande – jag har i vinter på en dag af ett enda stånd skördat 12 stycken stor sparris – och derjemte är densamma välsmakande och ätbar hel och hållen, hvarföre den är särdeles välkommen på de rikas bord, och betalas med 25  à 30 rdr rmt för hundrandet”.

I priskuranten från Axel Lundholms fröhandel (Köping, 1893), ges bästa odlingstips för  Champinjonyngel. ”Det yngel som af mig erhålles anses af de största och förnämsta champinjonodlare vara den pålitligaste och mest gifvande som i handeln förekommer, hvadan hvar och en som från mig reqvirerar sitt behof kan vid rätt behadnling vara förvissade om en god skörd. Kulturbeskrifning medföljer på begäran gratis. Pris per kilo 3 kr.” Kunskapen blir komplett med Liepes skrift om ”Anläggning av champinjon-bäddar”, (1868).

C. Appeltofft & c:o (Halmstad), 1890, prisförteckning, ”Frukten är ofantligt stor, af regelmässigt afrundad, oval och platt form med nedliggande foderblad. Färgglänsande orangekörsbärsröd med på ytan liggande bruna frön. Kött rosa, vid fullkomlig mognad laxfärgad af kostlig, aromatisk välsmak.” Den här beskrivningen skulle nog platsa i vilken mattidning som helst. Däremot skulle väl knappast reklam för odling av ”Nicotiana colossea”, dvs jättetobak förekomma idag.
Se också Fröhandel del 1!

Det här inlägget postades i Vardagstryck och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.