Byggnadsordning efter Växjö brand 1838

Att människor förr levde i ständig skräck för eldsvådor är naturligt med tanke på hur bostäderna uppvärmdes och hur de upplystes. Husen i städerna, som vanligtvis bestod av träbyggnader, låg tätt längs gator och torg och de fruktade stadsbränderna fick ofta kraftig spridning på grund av ogynnsam vindriktning, frusna vattendrag och stark kyla. Brandförvaret, som var outvecklat, byggde både på en fast organisation och frivillighet men att med kort varsel få en sådan organisation att fungera var många gånger en hazard för städernas styrande.

Förödande stadsbränder medförde ofta nya stadsplaner eller nya direktiv för nybyggnationer. Till varje pris ville man förhindra att nya eldsvådor skulle få samma förödande effekt som de tidigare. Stor vikt lades därför vid eldstädernas murning, inrättande av fönster på vindarna samt stadgade av vissa miniavstånd mellan hus och tomter för att bereda plats för brandsprutor och arbetare. Åtskilliga sådana Byggnadsordningar samt detaljerade instruktioner för organisationen av brandförsvaret för våra städer är bevarade. I Vardagstryckets samlingar sorterar de under signum; Förvaltning kommunal. Brandväsen.

Den Röde hanen har med kraft härjat i Växjö 11 gånger mellan åren 1516 och 1843. Vid 1838 års brand ödelades två tredjedelar av staden – situationen var likartad vid en ny stadsbrand 1843. Vid 1838 års brand rådde stark kyla och de hemlösa led svårt. Möbler och husgeråd forslades ut på Växjösjöns is och på stadens åkermarker. I det kaos som uppkommit kunde stölder inte undvikas. Det får antas att en mycket stor del av de drabbade sökte skydd i stadens domkyrka dit elden aldrig nådde.

Det finns för mig en personlig koppling till bränderna i Växjö trots att det gått 169 år sedan den sista. Min farfarsfars morfar, Tullson Mossberg var född i Skåne 1769. Han var skråutbildad möbelsnickare med gesällbrev från Snickareämbetet i Kristianstad 1790 men i avsaknad av medel att öppna egen verkstad hamnade han så småningom som hemmansägare Hörda by i Östra Torsås socken, halvannan mil från Växjö.

Mossberg hade själv drabbats hårt av den Röde hanen då hans gård med bostadshus, ladugård och kreatur brunnit ner till grunden 1822. En sexårig flicka kunde i sista stund lyftas ut genom ett fönster. Hon blev min farfars farmor och var född 1816. Mossberg blev också vittne till bränderna i Växjö 1838 och 1843 och djupt gripen av dessa och av minnet från den egna branden i Hörda skrev han ett skillingtryck om händelserna, ”att sjungas till egen och lätt melodi.” En moderniserad version av visan kan nås via länkarna här nedan. Noterbart är att Mossberg i visan, särskilt ömmar för de 60 hantverkare som i bränderna mist sina verkstäder och sin försörjning.

Läs skillingtrycket här: sidan 1, sidan 2, sidan 3, sidan 4.

 

Det här inlägget postades i Vardagstryck och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.