Eksjö gästgivaregård, juni 1782

Den som är intresserad av hur man reste och färdades i Sverige i äldre tider, kan i Vardagstrycket göra vissa intressanta fynd. Under avdelningen Kommunikationer finns material som berör alla typer av resande och transporter – här finns inte bara uppgifter om tåg-, flyg-, buss-, fartygs- och ångbåtstrafik – utan samlingen ger även intressanta inblickar i den gamla gästgiveri- och skjutshållskulturen. Det absolut vanligaste vid KB:s svenska förvärv har varit att materialet kommit från våra tryckerier men här och var kan man se nedslag av andra typer av förvärv – insamlande och gåvor. I underavdelningen Gästgiveridagböcker möter vi en sådan kategori i form av fyra dagböcker från Eksjö gästgiveri mellan åren 1782-1784. Det rör sig om tunna månadshäften där de resande antecknat sina namn, datum för ankomsten samt önskemål om antalet nya hästar för den fortsatta färden. Medan de flesta av de gästgiveridagböcker som finns i Vardagstrycket, alltså är oskrivna och levererade från ett tryckeri, kan vi här komma hyggligt nära den kultur som rådde vid gästgiverier och skjutshåll.

Man kan naturligtvis fråga sig vem som försett KB med dessa intressanta tidsdokument. Flera av KB:s tjänstemän i äldre tider har haft småländskt ursprung. Jag tänker på Johan August Ahlstrand, på Gunnar Olof Hyltén-Cavallius och på den skånskfödde Elof Tegnér – men som var sonson till Växjöbiskopen Esias Tegnér. Inte att förglömma – den störste samlaren av dem alla – Gustaf Edvard Klemming! Vi får aldrig veta.

Gästgiverierna, som oftast också var skjutshåll låg, i mellan- och sydsverige, på ett par mils avstånd från varandra och här bytte resenärerna hästar för fortsatt färd. Olika gästgiveriordningar hade under tiderna finslipat skjutssystemet så att det vid 1800-talets mitt var ett väl fungerande nätverk. Från början stadgades att gästgivarens hästar skulle användas för skjutsning – i andra hand böndernas. Det blev senare brukligt att böndernas hästar delades upp i håll- och reservhästar. Hållhästarna kom från mera avlägsna byar och tanken var att de bönder som ägde dessa, skulle inställa sig vid gästgiveriet för ett dygn i taget med början under den sena eftermiddagen. I första hand skulle alltså gästgivarens hästar användas – i sista hand den så kallade Reserven – hästar som ägdes av bönder som bodde nära gästgiveriet eller skjutshållet. Medan de gästgivaregårdar som låg vid de större genomfartslederna kunde hantera ett femtiotal hästar per dygn, kunde det vid mindre trafikerade gårdar utgå mellan fem och tio hästar under samma tidsrymd. Eksjö stads gästgiveri verkar passa in under den senare kategorin då staden låg lite vid sidan av de stora resvägarna.

Låt oss nu lite närmare studera den dagbok som är daterad till Juni månad 1782. Med reserven har gästgiveriet haft tillgång till tjugofyra hästar och vi finner av specifikationen – en bit in i detta månadshäfte och övriga – att systemet med hållhästar inte har praktiserats i Eksjö under denna period. Gästgiveriet i Eksjö må ha varit betydelsefullt för invånarna i staden men resandeströmmen var inte märkvärdigt stor. Här inställer sig förstås frågan om vilka kategorier som reste med kronoskjutsen. Ur gästgivareordningarna för åren 1734 och 1766 finner vi att;

”Gesäller, lärodrängar, båtsmän, tartarer, månglare och månglerskor, tiggare med flera lösa personer, äga ej gästgivareskjuts taga, utan söke sig fort igenom beting …”

Skjutsväsendet var alltså vid denna tid inte avsett för alla.  Det var i huvudsak statliga ämbetsmän, adel och så småningom också medlemmar ur det växande borgerskapet som hade tillgång till denna kronoskjuts. Detta framgår också tydligt om vi vänder blad och närmare studerar de resande.

Den fjärde juni ankom baronessan [von] Knorring. Hon och hennes sällskap, som för övrigt enligt anteckning ”Vilat öfver naten”, disponerade vid avresan fyra reservhästar – medan den korpral Mellberg som passerade samma dag – men med ett annat resmål – nöjde sig med en reservhäst.

Senare samma månad passerade en general Rappe som tydligen varit helt nöjd med hastigheten av sitt hästbyte, eftersom han i marginalen skrivit ”Prompt”. Generalen har varit friherre Thomas Carl Rappe (1721-1790) till Strömsrum i Ålems socken i Kalmar län.

Åtskilliga andra av de personer som förekommer i häftet, går säkert att närmare identifiera. Det kan tilläggas att skjutsjournalerna, när månaden passerat, sändes in till en av traktens överhetspersoner för påsyn. De resande hade nämligen möjligheten att att i häftet, under rubriken ”Resandes Annotation” , framföra eventuella klagomål. En greve Posse, som den fjortonde juni beställt fyra reservhästar, klagar här dels över den tre och en halv timme långa väntetiden på det första paret – dels över att den bonde som skulle leverera det andra paret – inte varit i stånd att skjutsa. Möjligen kan det här röra sig om lagmannen i Blekinge, greve Arvid Erik Posse (1753-1824) till Bergkvara i Kronobergs län.

Gästgiverierna var i gamla tider många gånger scener för missnöje och trätor när det gällde skjutsar och annat. Ansvaret för driften låg framför allt på en man – gästgivaren. Det var gästgivarens sak att hålla reda på alla hästbyten – på skjutsbönderna, på håll- och reservhästar och på de förhandsbeställningar på hästar som tid efter annan nådde honom via andra resande. Dessutom hade gästgivaren uppgiften att förestå såväl kosthåll som logi med det personalansvar som detta medförde. Kanske bör man tänka något på det när man läser noteringarna om klagomål. Många gånger flöt säkert verksamheten tillfredsställande. Jag tänker på den sextioettårige generalen Rappe som med sitt ”Prompt” i marginalen satte av för vidare färd.

Resandets villkor var förvisso många gånger svåra i gamla tider men för oss som lever i en tid med högt utvecklade kommunikationer framstår kanske äldre tiders resande i stället som någonting spännande – som ett äventyr som vi aldrig fick vara med om …

Trycket återfinns i: KB Vardagstryck Kommunikationer Gästgiveridagböcker

Det här inlägget postades i Vardagstryck och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.