Repro längesen

Testor   Närbild2   Närbild1

På samma sida i den här ”broschen” finns illustrationer som är gjorda på skilda vis. Förslagsvis graverade och fotograferade. Nåt ytterligare tillvägagångssätt? Vissa lampor har man sålt ett bra tag och andra är nya i sortimentet. 1800-talet följer med in i den nya tiden som kom med industrialiseringen. Och några anställda kunde en teknik och andra, möjligtvis yngre, lärde sig nya. Så föreställer jag mig förloppet till viss del.

Tangerar att bli små mardrömsanalyser, finlir, som är oerhört frestande. Och så kanske det ändå är fel. Men visst vill man jobba med de stora dragen i kombination med specifika detaljstudier – det stora och det lilla?

Aftonbladets tryckeri mångfaldigade reklamtrycksaken 1899.

Har man ett tekniskt företag så testar man ju prylarna också. Har man dessutom gjort en avstickare till Amerika så gissar jag att ägaren bytte efternamn till ett mer passande, som Testor.

Annan_sida    Annansida2   Testor_omslag

Läs nedan vad Bertil Frick och Per S. Ridderstad skrivit i NE:

Reprometoderna 
har som regel anpassats efter det tryckförfarande som varit aktuellt. Streckteckningar har sedan boktryckarkonstens barndom utan större svårighet kunnat överföras till tryckform för högtryck genom att t.ex. kalkeras på en trästock eller metallplåt för manuell och mekanisk gravering. Från 1800-talet har streckoriginal också kunnat överföras till kliché genom kemisk etsning. Eftersom de vanligaste tryckmetoderna innebar att tryckfärgen lades på i ett jämntjockt lager som gav enhetlig färgstyrka fordrades det en annan reproteknik för tonoriginal.

För att kunna trycka fotografiska bilder utvecklades under senare delen av 1800-talet reproduktion genom raster, dvs. bilden omvandlades till ett system av små punkter eller linjer av varierande storlek eller täthet som gav intryck av ljusare och mörkare partier. Rastreringen utfördes genom att originalet med hjälp av reprokamera avfotograferades genom ett raster som sattes in i kameran. Den rastrerade bilden kunde sedan kemigrafiskt överföras till en metallplatta (vanligen av zink), där rasterpunkterna etsades fram som upphöjda tryckande partier (rasterkliché). För att kunna trycka en färgbild måste originalbilden färgsepareras.

Klichéframställning och annat fotokemiskt reproduktionsarbete utfördes tidigare på kemigrafiska anstalter (en sådan har bl.a. återuppbyggts på Industrimuseet i Göteborg). De kom senare att benämnas klichéanstalter, reproanstalter eller reproateljéer.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.